Allmän information

Karies

Karies förekommer i alla länder och är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna som människan kan drabbas av under livet. Trots att kariesförekomsten har minskat under de senaste åren
drabbas fortfarande väldigt många individer och det utgör fortfarande ett stort samhällsproblem (Selwitz et al., 2007).

Karies är en multifaktoriell sjukdom där flera faktorer är bidragande för uppkomsten hos den enskilda individen (Selwitz et al., 2007). Dessa faktorer delas in i två huvudgrupper; biologiska som t ex tand, kost, mikroorganismer samt icke biologiska faktorer som t ex tid, social och ekonomisk status, kunskap, beteende, miljö, utbildning (Fejerskov, 2004; Selwitz et al., 2007). Det har även visat sig att arv spelar en roll och har påverkan för uppkomsten av sjukdom (Slayton & Slavkin, 2009). Viktiga faktorer som påverkar kariesutvecklingen är salivens mängd och sammansättning, salivens buffrande förmåga, allmänna sjukdomar samt mediciner (Fejerskov, 1997).

Själva kariessjukdomens uppkomst orsakas av mikroorganismernas sura biprodukter som bildas efter intag av kolhydrater (Lenander-Lumikari & Loimaranta, 2000). Vid upprepad pH-sänkning kommer den sura miljön att förskjuta den ekologiska balansen i munhålan, vilket leder till gradvis nedbrytning av tandens hårdvävnader och vidare även till progressionen av sjukdomen. Detta sker till en början utan kavitetsbildning och kan i ett senare skede resultera i kavitet som symptom (Selwitz et al., 2007; Takahashi & Nyvad, 2011).

Plack

Saliven täcker tandytor och slemhinnor i munnen och är en viktig komponent för adhesionen av mikroorganismers. När ett tunt lager saliv integrerar med tanden bildas en så kallad pellikel då proteiner fälls ut på tandytan. Mikroorganismer utnyttjar pellikeln genom att fästa sig på tanden och tillsammans bildar de ett bakteriekomplex som gynnar mikroorganismers tillväxt samt överlevnad. Detta komplex kallas även för dentalt plack (Lenander-Lumikari & Loimaranta, 2000); Seminario et al., 2005; Llena-Puy, 2006). Mikroorganismer livnär sig på komponenter i saliven. Det finns även vissa bakteriearter som kan livnära sig det socker som intas.
Biprodukten från bakterier är en syra som sänker pH-värdet i det dentala placket, skulle denna process upprepas allt för ofta kommer en förskjutning ske och då kommer tandens mineraler att lösas upp, så kallad demineralisering (Takahashi & Nyvad, 2011).

Mikrobiologiska faktorer
Några av de vanligaste mikroorganismerna som bidrar till utvecklingen av karies är mutansstreptokocker. Mutansstreptokockerna är unika bl.a. för deras acidogena (syrabildande) samt acidura (syratåliga) egenskaper. De kan fästa sig till tandytans pellikel som sedan underlättar adhesionen för andra mikroorganismer (Loesche, 1986; Takahashi & Nyvad, 2011). Laktobaciller är en annan vanligt förekommande mikroorganism som bidrar till utvecklingen av karies. Dessa har också speciella egenskaper och de brukar oftast förekomma där karies finns eller när kavitet har bildats. Detta beror på att laktobaciller inte har samma goda egenskap att kunna binda till tandytan. Dock så är de mer syrabildande än mutansstreptokocker. Studier har även visat att hög konsumtion av jäsbara kolhydrater gynnar laktobaciller (van Houte, 1980; Takahashi & Nyvad, 2011). Förr ansågs det att endast ett fåtal bakterier som mutansstreptokocker kunde orsaka kariesutvecklingen. Idag är idag välkänt att det finns en rad andra orala mikroorganismer som har acidogena och acidura egenskaper och därmed kan bidra till kariesutvecklingen. Den nya teorin som även kallas den ”specifika plackhypotesen” säger att det inte är specifika bakterier som orsakar kariesutvecklingen. Det är istället bakteriernas egenskaper samt miljöförändringar som påverkar plackets sammansättning och kariogena egenskaper (Marsh, 2006).
Kost
Kolhydrater samt stärkelse är två nedbrytningsbara kolhydrater som kan bidra till kariesutvecklingen (Lingström et al., 2000). Dessa utgör en central roll i samspelet mellan de tre faktorer som är en förutsättning för att karies skall uppstå; tand, mikroorganismer och kost (Fejerskov, 2004; Selwitz et al., 2007). Det är vid utredning av dessa faktorer viktigt att ta hänsyn till både vad som intas, men också intagsfrekvensen. Andra faktorer som har betydelse är födoämnens konsistens. Livsmedel som är klibbiga och har en lång retentions tid försvårar rengöringen efter födointag vilket i sin tur ökar kariesrisken (Tinanoff & Palmeret, 2003). Den ökade fluoranvändningen som skett under senare år har resulterat i att det inte är lika uppenbart att kosten är en av faktorerna till uppkomsten av karies. Man tolererar en högre sockerbelastning utan att kariesskada uppkommer. Dock är det viktigt att veta att hög konsumtion av socker samt bristfällig munhygien markant ökar risken för sjukdom (Sundin et al., 1983). Vid högt sockerintag under barndomen ökar även risken för att utsättas av karies under vuxen åren (Wendt & Birkhed, 1995).
Saliv

Saliven har flera viktiga funktioner i munhålan. Den hjälper till att skydda tänderna, underlättar tuggning vid födointag, påverkan på smakupplevelsen, har antimikrobiell funktion, sköljer rent munnen och håller den fuktig (Humphrey & Williamson, 2001). Saliven består av 99 % vatten samt 1 % organiska och oorganisk substanser (Ahmadi-Motamayel et al., 2013).

Efter intag av föda hjälper saliven till att skölja och rengöra munnen genom ökad salivsekretionen. Buffring av saliven sker framförallt genom tre olika buffertsystem: bikarbonat-, fosfat- och proteinsystemet. Buffring hjälper till att öka pH-värdet i munnen och på så vis minskar risken för demineraliseringen av tandens hårdvävnader. Kritiskt pH för emaljen, då tandens mineraler börjar lösas ut, är ungefär 5,5. I efterförloppet kan remineralisering av tanden ske (Llena-Puy, 2006; Lenander-Lumikari & Loimaranta, 2000).

Vid nedsatt salivsekretion ses en ökad kariesrisk. Nedsatt salivsekretion drabbar vanligen äldre personer (Sreebny & Valdini, 1988). För de allra flesta brukar det inte vara fel på salivkörtlarna i sig utan snarare en bieffekt av de mediciner de äter (Scully, 2003).

Flour
Fluor kan direkt hämma eller förhindra kariesutvecklingen och dess verkningsmekanismer har länge varit kända. Fluorens effekt är att hämma upplösningen av tandens mineraler, demineralisering av hydroxylapatit, vid lågt pH. Vid närvaro av fluor under remineraliseringen kan hydroxylapatit ersättas med fluorapatit. Hydoxylapatit klarar av en pH-sänkning till ca pH 5,5 till skillnad från fluorapatit som klarar av en pH-sänkning till ca pH 4.6. Detta leder till en ökad motståndskraft vilket försvårar demineralisering nästa gång tanden utsätts för syreangrepp (Müller et al., 2010). Kariesprevalensen har minskat på senare år i och med den ökade exponeringen av fluor (Twetman et al., 2003).
Individer med förhöjd risk för sjukdom

Trots att tandhälsan har förbättrats de senaste åren finns det fortfarande många individer som har en förhöjd kariesrisk (Hugoson et al., 2008). Den förhöjda kariesrisken kan relateras till de biologiska samt socioekonomiska faktorer som i sin tur påverkas av obalansen mellan munnens försvarsmekanism samt angrepp (Zero et al., 2008)

En av de vanligaste bieffekterna hos individer som tar mediciner (polyfarmaci), cancersjuka som har behandlas med kemo- och strålterapi samt de som lider av systemsjukdomar är att de oftast blir muntorrhet. Dessa individer har en förhöjd karies risk då bl.a. salivsekretionen påverkas och ändringar i salivens mängd och sammansättning (Lingström och Birkhed, 2000).

Sjukdomar som påverkar mag- och tarmkanalen leder ofta till förändringar vad gäller kosten exempelvis Crohns sjukdom där den kolhyratrika kosten dominerar samt dess ökade frekvensintag ökar karies risken markant (Hedin et al., 2001). Det är också känt att diabetes kan innebära förändringar som ökar risken för karies (Twetman et al., 2002).

Vår branschorganisation Vårdföretagarna Almega förespråkar att företag inom välfärden (skola, vård & omsorg) öppet visar företagsfakta. Syftet är att visa att vi privata aktörer inom välfärden arbetar minst lika hårt och seriöst som våra offentliga kollegor.

Vi följer samma högt ställda krav och riktlinjer och vill gärna bidra till transparens och öppenhet. Därför har vi kompletterat vår hemsida med information som du finner på dessa flikar.

Tandvårdsexperten Sverige AB

Telefon 010-500 6001

Fler än 5000 listade patienter, december 2017.
Företaget bedriver Allmäntandvård samt specialisttandvård inom käkkirurgi.

Ca 20 anställda 14 kvinnor och 6 män, motsvarande ca 17 heltidstjänster, december 2017.
Kollektivavtal är tecknat med vårdföretagarna Almega.

På Allabolag.se finns mer information om Kungsfors Tandvård AB och Kungsfors Tandvård i Borås AB.
Ägare: Arash Rezazadeh, Arijan Ismaijli och Daniel Hallberg.

Vi driver två godkända Tandvårdskliniker inom Västra Götalandsregionen en i Skene och en i Borås. Vi driver också en specialisttandvård inom käkkirurgi där mer omfattande operationer utförs samt implantat installation.

Västra Götalandsregionen gör årlig revision av vår verksamhet.

Vi arbetar under samma villkor som alla Tandvårdskliniker i Västra Götalandsregionen.

Vi är miljöcertifierade enligt Västra Götalandsregionens kriterier.